Sa kärringen ordstäv – 186 sa käringen ordstäv 2022

Ordstäv är folkliga lärdomar som uttrycks på ett roligt sätt genom att använda visuellt tal och liknelser. I folkmun kan ordstäv även kallas för härm eller härmelser. I Sverige brukade ordstäv användas mycket av bönder i byar på den svenska landsbygden. Ordstäv avslutas med en påhittad person som exempelvis “sa gumman” och “sa käringen”. På denna sida hittar du 186 sa kärringen eller sa käringen ordstäv. 

186 sa kärringen ordstäv

Här hittar du en lista på 186 sa kärringen ordstäv. Notera man kan använda både stavningen käringen och kärringen.

  1. Far av! – sa’ käringen åt spöket.
  2. Det drar i sathålet – sa’ käringen, satt i kyrkdörren.
  3. Jag säger intet jag – sa’ käringen, som aldrig kunde tiga. 
  4. Torka dig om munnen, satbyting! – sa’ käringen till katten, som druckit ur hennes grädde.
  5. Det är jag som består skjutsen, sa käringen, gav gubben en fot i ändan så han ramla utför trapporna.
  6. Det var sjutton att aderton kom ut och jag hade nitton – sa’ käringen, spelte på lotteri.
  7. Sorgen före glädjen går – sa’ käringen, körde den svarta kon framför den vita.
  8. Nu blir man både full och mätt, sa kärringen, slog brännvin på gröten.
  9. Den som lever får se – sa’ käringen, när hon låg för döden.
  10. Man tar vad man har, sa kärringen, torkade bordet med katten.
  11. Min son heter Hans, efter Hans Majestät, sa kärringen.
  12. Jo det slog in! – sa’ käringen, när haglet piskade sönder hennes fönsterrutor.
  13. Det är fan, vad en människa kan leva vilt! – sa’ käringen, föll på huvudet i brunnen.
  14. Det blir ingen sommar av förrän det här kommer ned – sa’ käringen, hängde sig på spjället.
  15. Här ska ni få se på rök, sa käringen, tände eld på gubben.
  16. Det är en hund att föda sig – sa’ käringen om vargungen.
  17. Har ni sett på fan, sa käringen, fick se kungen.
  18. Det går väl över, sa kärringen när hon låg på spåret.
  19. Samma var det, lika mycket var det, men från Ålsta var han inte, sa Dalskäringen.
  20. Ditåt lutar det – sa’ käringen, gick på sned.
  21. Ack, om bara vinden ville vända sig tills jag skall hem! – sa’ käringen, gick i motvind.
  22. Dagen lider och arbetet blir ogjort – sa’ käringen, när hon skulle hänga sig.
  23. Sitter nu fan i gräset? – sa’ käringen, när hon satt i nässelbuskarna.
  24. Det ska fan ligga här – sa’ käringen, föll kull på kyrkogården.
  25. Alla vill ha mig, men en måste få mig, sa käringen till vargarna.
  26. Jag kommer inte ofta hit, men när jag kommer, så kommer jag som tusan djävlar – sa’ käringen, snavade på kjolfållen och föll framstupa in i kyrkan.
  27. Jag hittar nog den gamla vägen – sa’ käringen, förde grötskeden i örat.
  28. Förbannade käringdjäveln, som släppte in kattfan, som drack ur mitt gräddhelvete – skrek käringen, skulle ha kafferep.
  29. Herren ser till trona och inte till sko’na – sa’ käringen, när hon gick barfota till kyrkan.
  30. Det är jag som betalar resan, sa käringen, sparkade gubben utför trappan.
  31. Ombyte förnöjer – sa’ käringen, vände ut och in på vargskinnspälsen.
  32. Det känns liksom lite gråkallt – sa’ käringen, satt naken på isen.
  33. Käringen skall ha så pass hull, att jag inte behöver söka henne i sänghalmen.
  34. Det var en god tjänst, sa kärringen, fick åka en halv mil för långt.
  35. Ack, den som låg – sa’ käringen, satt i sängen.
  36. Var har jag ögat? – sa’ käringen, då hon trädde i nålen.
  37. Bli vid din brädd! – sa’ käringen, åt ur samma fat med grisen.
  38. Djävuln anfäkte fan! – sa’ käringen, när hon skulle svära.
  39. Å tack, inte ska det behövas kaffe, fast jag kom in för den skull – sa’ käringen.
  40. Det har alltid varit mitt tal – sa’ käringen, satt och svor.
  41. Var sak har två sidor, sa kärringen, vände koftan avig.
  42. Ack, den som låg – sa’ käringen, satt i sängen.
  43. Hårt mot hårt – sa’ käringen, föll mot hälleberget.
  44. Nu kan jag se, sa käringen, klippte bort ögonlocken.
  45. Mörka porsliner ä’ bra för smutsen – sa’ käringen.
  46. En olycka kommer sällan ensam – sa’ torparkäringen, fick trillingar.
  47. Bättre ont ha, än ont mista, sa käringen, miste gubben.
  48. Det är ej så ofta jag kommer, herr pastor, men när jag kommer så kommer jag som en tusande djävel – sa’ käringen, gick till skrift å trilla’ på huvudet över altarringen.
  49. Alla vill ha mig, men en måste få mig – sa’ käringen åt vargarna.
  50. Gift dig, gift dig, så dansar du lagom, sa käringen åt kalven.
  51. Det smakar ändå fågel – sa’ käringen, kokade käppen som kråkan suttit på.
  52. Inte är det stor skillnad på mig och gubben min, men Gud ske pris allt för den skillnaden – sa’ smedkäringen.
  53. Vad behagas? – sa’ käringen till spöket.
  54. Alltför starkt, hjärtat brister – sa’ käringen, spädde sitt kaffe med brännvin.
  55. Det kostar på, kanhända – sa’ käringen, vred nacken av tuppen.
  56. Den som ändå låge, sa kärringen, satt på sängkanten.
  57. Det är förtjänsten man skall leva på, sa käringen, köpte för två skilling, sålde för en.
  58. Alla en väg – sa’ käringen, när räven tog gåsen.
  59. Slåss du, så skall jag gräla – sa’ käringen åt man sin.
  60. Man lär så länge man lever – sa’ käringen, satte sig i vävstolen vid 70 år.
  61. Det klarnar i öster – sa’ käringen, titta i väster.
  62. Det sker så mycket oförtänkt – sa’ käringen, kom i Guds rike.
  63. Bekänn! – sa’ käringen, piskade hönan.
  64. Här hjälper varken vitlök eller fader vår – sa’ käringen, läste över kalven.
  65. Snyggt ska’ det vara – sa’ käringen, högg svansen av katten.
  66. God dryck har maten med sig – sa’ käringen om öltappen.
  67. Misstag på person! – sa’ käringen, föll ned i varggropen.
  68. Ruttet är snart rivet – sa’ käringen, rev av sig örat.
  69. Nu kan jag också se, sa käringen när hon svedde ögonbrynen.
  70. Det lugnar nu – sa’ käringen, då hon kom i båthuset.
  71. Gud ske lov att det inte var kon – sa’ käringen, när mannen dog.
  72. Något ska man göra till tidsfördriv, sa käringen, brände bibeln.
  73. Var och en är herre över sin stackare – sa’ käringen, piskade katten.
  74. Det är ingen som vet var haren har sin gång – sa’ käringen, satte snaran i skorsten’.
  75. Den är som skapt åt ryggen, sa käringen, låg i rännsten.
  76. Är det inte det ena så är det de andra sa kärringen som blödde näsblod.
  77. Bättre sent än aldrig – sa’ käringen, gick till kyrkan när gudstjänsten var över.
  78. Det var en seg Jesus – sa’ käringen, tog nattvarden och fick en skinnlapp för oblat.
  79. Renlig måste man vara, sa käringen, bytte linne på julafton
  80. Svårt att hålla det man inte har i näven – sa’ käringen, släppte en fjärt.
  81. Dom både värmer och klär, sa käringen om löständerna
  82. Så länge jag lunkar med får jag en tår – sa’ käringen, som tog nattvarden varje nattvardsgång.
  83. Tål du det där, så tål du stålet, sa käringen, då gubben hennes tog emot ovett av grannhustrun.
  84. Det var knepet att bli salig, sa käringen, gick fram 3två gånger.
  85. Uppför lid vinner du men nedför lid tappar jag – sa’ käringen, sprang i kapp med haren.
  86. En olycka kommer sällan ensam, sa torparkäringen, fick tvillingar.
  87. Det går utför, sa kärringen som ramlade ner för källartrappan.
  88. Ära den, som äras bör – sa’ käringen, neg för skampålen.
  89. Bättre sent än aldrig – sa’ käringen, kastade jästen efter i ugnen.
  90. Det blir en het dag i dag – sa’ käringen, då hon skulle brännas.
  91. Det är djävla gräs nu för tiden – sa’ käringen, torka sig i ändan med nässlorna.
  92. Det är ingen som vet var haren har sin gång, sa käringen, satte snaran i skorsten.
  93. Du skulle ha kommit först i julen, då jag hade något att bjuda på, sa käringen, fick främmande om juldagen.
  94. Far är hemma här, han får ligga var han vill – sa’ käringen, när gubben låg i brunnen.
  95. Hårt mot hårt – sa’ käringen, slog pannan mot väggen.
  96. Om jag ärligt ock väl läge, sa käringen, satt i sängen ock sov
  97. Undan för undan – sa’ käringen, föll ned för trapporna.
  98. Straff skall det vara – sa’ käringen, piska katten med halmstrået.
  99. God morgon, herr bokhållare! – sa’ käringen, satt i varggropen och tittade upp till befriaren.
  100. Nu ska det vara tid! – sa’ käringen, låg på dödsbädden.
  101. Detta går över mitt förstånd, sa kärringen, gick i vatten över knäna.
  102. Bara Gud vallar kon i dag, så vallar jag den i morgon – sa’ käringen.
  103. Gud hjälpe den det fattas vett! – sa’ käringen, sprang i kapp med kalvarna.
  104. Den som vore borta och fick gå hem – sa’ käringen, hade främmande.
  105. Dä ä’ som dä vore skapt åt ryggen – sa’ käringen, låg i rännsten.
  106. I helvete skall min man ligga och inte i fattigkyrkogården! – sa’ käringen.
  107. Det är mängden som gör’et – sa’ käringen, sålde för en styver billigare, än hon själv givit.
  108. Lagom är bäst – sa’ käringen, tog sju supar på en gång.
  109. Renlighet är en god sak – sa’ käringen, vände särken på julaftonen.
  110. Det är lättare sagt än gjort – sa’ käringen, när man bad henne tiga.
  111. Det var nära ögan, sa kärringen, slog sig på stortån.
  112. En annan gång går du hem, satbyting! – sa’ käringen, slog ryggen av grisen.
  113. Tycke och smak är olika – sa’ käringen, när hon la sig i nässelbuskarna.
  114. Bäst vi gå, så lukta vi – sa’ käringen, gjorde sin dödsbetraktelse.
  115. Det smakar ändå fågel – sa’ käringen, kokade käppen som kråkan suttit på.
  116. Ont när ont är till, men värre när ont är borta – sa’ käringen, när mannen var död.
  117. Min vän, min vän, du kommer aldrig igän, sa käringen, stod på sin gubbes grav och grät.
  118. Det är inte värt att spara katten i slaktmånaden – sa’ käringen, slaktade katten.
  119. Tålamod! – sa’ käringen, åt välling med syl.
  120. Inte för jag missunnar dem, men de borde aldrig ha’et – sa’ käringen.
  121. Nu går det då rakt på tok – sa’ käringen, när länsman pantade hennes gryta.
  122. Den som lever får se, sa käringen, låg för döden.
  123. Det är så bra för det både fyller och mättar – sa’ käringen, gav ungarna brännvinstuggor.
  124. Mod ger makt, sa kärringen, stångades med tjuren.
  125. Aldrig såg jag maken – sa’ käringen, red på staken.
  126. Gud ske lov för att va’ hemma! – sa’ käringen, somna i rännsten.
  127. Det kommer igen – sa’ käringen, gav sin so fläsk.
  128. Slut ögonen och tro att det är gott, sa käringen och satte fram kallgrötfatet åt gubben sin.
  129. Den som väl låge – sa’ den late, satt i sängen.
  130. Det kommer igen – sa’ käringen, gav sin so fläsk.
  131. Ruttet är snart rivet – sa’ käringen, rev örat av sig.
  132. Här kommer jag som en dager – sa’ käringen, damp i norshåven.
  133. Det sker så mycket oförtänkt – sa’ käringen, kom i Guds rike.
  134. Det var nära ögat, sa käringen, fick en flis i rumpan.
  135. Det var inte långt emellan var- ven, sa käringen, åkte på kvarnen.
  136. Det klarnar i öster, sa kärringen, titta i väster.
  137. Det var annat malt det! – sa’ käringen, bryggde på sådor.
  138. I fall Gud skulle dö, sa käringen
  139. Inte kan jag jaka och inte kan jag neka, och inte kan jag svära mig fri från det – sa’ käringen, när hon stod inför rätta.
  140. När jag var ung, var jag vacker som fan – sa’ käringen.
  141. Jag tror! jag tror! – sa’ käringen, försökte gå på vattnet.
  142. Det är jag, som består skjutsen – sa’ käringen, gav gubben en fot i ändan, så att han ramlade utför trapporna.
  143. Bättre ont ha, än ont mista – sa’ käringen, miste gubben.
  144. Det lider och det lockar, sa käringen, tappade kjolen.
  145. Lite var det, och mycket blev det – sa’ käringen, när mjölken kokade upp.
  146. Det bor fan i gräset, sa käringen, satte sig i nässelhögen.
  147. Det var då alldeles oförtänkt – sa’ käringen, kom in i himmelriket.
  148. Det var klippt, sa kärringen när gubben sa det var skuret.
  149. Det är rörande, sa käringen, sålde slevar.
  150. Vår Herre bevare min mun – sa’ käringen, när hon sladdrat om allt vad hon visste.
  151. Det blir inte vackert väder, förrän det onda kommer ned – sa’ käringen, ramlade ner från taket.
  152. Jag tror! jag tror! – sa’ käringen, gick på svag is. Ta mig fan kunde jag inte det tro, sa hon, när den brast.
  153. Gu’ signe dej, så rent du talar – sa’ tattarkäringen, när ungen svor.
  154. Det var då alldeles oförtänkt – sa’ käringen, kom in i himmelriket.
  155. Låt mig se, sa käringen och blundade.
  156. Det blir en het dag i dag, sa käringen då hon skulle brännas [på bål].
  157. Lite är det men gott gör det – sa’ käringen, tog sig en sup.
  158. Alla barn i början – sa’ käringen, läste i A·B·C–boken.
  159. Jag tror! Jag tror! sa kärringen, försökte gå på vattnet. Ja, var det inte som jag trodde, sa hon, när hon sjönk.
  160. Här ska vi nog samlas allihopa, om vi får leva och ha hälsan, sa käringen på kyrkogården.
  161. Dä ä’ kallt i kammar’n – sa’ käringen, låg i farstun.
  162. Hårt mot hårt – sa’ käringen, slog pannan mot väggen.
  163. Smör skadar ingen mat – sa’ käringen, lade smör i kallskålen.
  164. Icke ett ord förr än Per är i jorden – sa’ käringen, när drängen friade på begravningsdagen.
  165. Konsterna är mångahanda, men knepen fler – sa’ käringen, hoppade och nös.
  166. Du mår inte bra av det där du, sa kärringen och tog bort middan för sin man.
  167. Konsten övergår makten, sa käringen när hon kröp och fes.
  168. Det släpper lätt, sa käringen om rågmjölsgröten.
  169. Var sak har två sidor, sa käringen, vände koftan.
  170. Alla barn i början – sa’ käringen, satte sig i vävstolen.
  171. Utslaget kort ska ligga! – sa’ käringen, trilla’ omkull.
  172. Anamma det snuset – sa’ käringen, när hon fick spanskpeppar i sitt sura öga.
  173. Jag kommer snart igen, sa kärringen, höll sig fast i kvarnvingen.
  174. Jag råkar väl den gamla vägen – sa’ käringen, satt i spiseln och svor.
  175. Det är bråte, som brinner – sa’ käringen, tände eld i håret.
  176. Alltid skall det jäklas för mig, sa käringen, som snavade över kyrktröskeln.
  177. Man vänjer sig vid allt – sa’ käringen om helvetet.
  178. Den vägen skola vi alla – sa’ käringen, följde, sonen till galgen.
  179. Gå din väg, sa käringen till spöket.
  180. Ingen vet var haren har sin gång, sa käringen, satte snaran på taket
  181. Det går över mitt begrepp – sa’ käringen, stod i vatten till midjan.
  182. Bättre sent än aldrig – sa’ käringen, gick till kyrkan när gudstjänsten var slut.
  183. Vad världen är stor! – sa’ käringen, kom i en annan kyrksocken.
  184. Var sak har två sidor – sa’ käringen, vände koftan avig.
  185. Det tål att fresta alla slag, sa torpkäringen, kastade ungen i golvet.
  186. Var och en har sin idé – sa’ käringen, klådde sig med rivjärnet.

Vad är sa käringen ordstäv?

Sa kärringen ordstäv är folkliga meningar som innehåller visa roliga sanningar som sägs av en påhittad person känd som “kärringen/käringen”. 

Heter det käring eller kärring? 

Man kan använda både stavningen “käring” och “kärring” eftersom både käring och kärring är varianter av ordet “kärling” som betyder “gammal kvinna”. Order härstammar från medeltiden och man har hittat både stavningarna “käring” och “kärring” från 1500-talet. 

Vad är skillnaden mellan ordstäv, ordspråk och talesätt? 

Det som utmärker ordstäv är att ordstäv avslutas med en referens till en påhittad karaktär som exempelvis “gubben”, “gumman”, “kärringen”. Ordspråk uttrycker visdomsord från livet på ett allvarligt sätt medan ordstäv förmedlar kloka ord om livet på ett roligt sätt. Dessutom anger ordspråk ofta namnet på personen som sagt ordspråket. När det gäller talesätt anpassar sig talesätt efter ett specifikt tillfälle och kan även anpassas till andra situationer. Dock blandar man oftast ihop skillnaden mellan ordstäv, ordspråk och talesätt och det kan inte alltid vara solklart vad som skiljer ordstäv från ordspråk och talesätt. 

Sprid glädjen
0 0 röster
Article Rating
Prenumerera
Meddela om
guest
0 Comments
Inline-feedbackar
Visa alla kommentarer
0
Skulle älska dina tankar, kommentera gärna.x
()
x