Sa bonden ordstäv – 221 sa bonden ordstäv 2023

Sa bonden ordstäv är roliga påhittade och visa talesätt om vardagen som hänvisar till en påhittad person, i detta fall bonden. 

221 sa bonden ordstäv

1. Det är långt till skogen, sa bonden, – eldade med yxskaftet.
2. Sak samma! – sa bonden, satte framkälken bak.
3. Nu kan jag se – sa bonden, skar av ögonlocken.
4. Här är betalt för besväret – sa bonden, gav advokaten en örfil.
5. Drick ur den här skvätten, sa bonden vattna’ hästen i sjön.
6. Slut me vissla – sa bonden, skar läppen av sig.
7. Det drar – sa bonden, åkte i pinnskrindan.
8. Det var mig en abborre – sa bonden, fick se gäddan.
9. Det är ingen must i säden i år, ty ju mer man super, dess svagare blir man – sa bonden.
10. Häråt! – sa bonden, körde harven med käringen.
11. Aldrig har jag varit rädder, men det här var ett konstigt djur – sa bonden,
12. Vågar du livet så vågar jag halsen, sa bonden, svalde flugan som satt på gröten.
13. Kommer aldrig i fråga – sa bonden om drickspengarna.
14. Jag köper två, så har jag även för nästa år, sa bonden om almanackorna.
15. I rad, i rad! – sa bonden, hade inte mer än en ko.
16. Så är det – sa bonden, gjorde ett ämbar.
17. Alltid ska det vara djävligt för mej – sa bonden,blev utan vin vid nattvardsgången.
18. I skolen få skåda min ända! – sa bonden, sköt sig för pannan.
19. Jag tar dem för ro skull – sa bonden, stal årorna.
20. om klocksträngen i hovrättens sessionsrum.
21. Vad gör inte tysken för pengar? – sa bonden om markattan.
22. Det tjocka kostar mest – sa bonden, åt upp kaffesumpen.
23. Hon har inte så fult ansikte – sa bonden om flundran.
24. fick dynglasset över huvudet.
25. Hellre hade jag varit gemen – sa bonden, blev vald till nämdeman.
26. Jag hör dig, min vän, men jag kan inte hjälpa dig – sa fulla bonden om brännvinskuttingen, som rann ut.
27. Det låter något – sa bonden, trampade i klaveret.
28. De ä våran kyrkväg – sa bonden om vägen till helvetet.
29. Litet, men gott – sa bonden, gav hästen struvor.
30. Smör skadar ingen mat – sa bonden, lade smör i kallskåln.
31. Trumf ut! sa bonden kläckte fram en abborre.
32. Han är en djävul i trä – sa bonden om hackspetten.
33. Lite som roar barn – sa bonden, la täljyxan i vaggan.
34. Mellan man äter och dricker behöver en sova för att må riktigt bra, sa skånebonden.
35. Rår du med den, så rår du med den också – sa bonden, när han lassade stör.
36. Det ä fint – sa bonden om snuset, då det var slut.
37. Herre är jag – sa bond när han stampa i golvet.
38. En fluga gör ingen sommar – sa handlanden Broms åt bonden, som svarade: och icke en Broms heller.
39. Jag skall nog få ut flugorna, jag – sa bond, när han satte eld på huset.
40. Drick ur tåren! – sa bonden, vattnade hästen i sjön.
41. Det var mer än jag hade väntat – sa bonden, när hustrun fick en svart pojke.
42. Kryddad mat är bäst, sa bonden – strödde snus i vällingen.
43. Du förstår väl skämt, sa bonden – högg huvudet av tuppen.
44. Vart fan tog vägga vägen? – sa bonden, när ridån gick upp.
45. Da capo! – sa bonden, fick örfiln.
46. Det ä starkt – sa bonden om tévattnet.
47. Det var som fan, sa bonden, mötte biskopen.
48. Det var strunt till fisk! – sa bonden, fjällade grodan.
49. Lite som roar barn – sa bonden, la täljyxan i vaggan. .
50. Det går allt högre och högre – sa bonden, trillade ned i diket.
51. Tag betalt för dopet med detsamma! – sa bonden, skulle betala prästen för vigseln.
52. Tack, nu ä dä bra som dä ä – sa bonden, när han var så full, att han inte kunde ta supen.
53. Kupé! – sa bonden, åkte i hövagnen.
54. Kry som ett vinterny! – sa bonden, gäspade munnen ur led.
55. Där har vi ägget! – sa bonden, letade i höet.
56. De ä händer – sa bonden, sköt kråkan.
57. Aldrig ett liv! – sa bonden, sköt i myrstacken.
58. Det gick fort det där, sa bonden när de stal vedlasset för honom.
59. Vill du tiga, när du talar till mig! – sa bonden till sin dräng.
60. Ynke dig fan, som åker i varma pinnskrindo! – sa bonden, som åkte på skogskälkarna.
61. En tunna sådde jag, en fick jag, hade jag sått mer, så hade jag fått mer – sa bonden.
62. Ja! ja! – sa bonden, när folket såg på honom.
63. Hälften vore nog, sa bonden, när hustrun fick trillingar.
64. Grymta månde grisarna – sa bonden, fick ovett av sina grannar.
65. Var fan tog tugga vägen? – sa bonden, åt maränger.
66. Don efter person – sa bonden, satte käringen upp på oxen och for till marknaden.
67. De ä händer, sa bonden, sköt kråkan.
68. Det är samma strunt om ni köper smör av mig eller hustru min – sa bonden.
69. Ingen lycka utan olycka – sa bonden, begrov hustrun, men tappade vantarna i graven.
70. Det var hin till spel det här! – sa bonden, spelade äran av sig.
71. Den klokaste ger efter, sa bonden, gick undan för lokomotivet.
72. Så ska man ta dem, sa bonden – tog kräftorna med tårna.
73. Gud ske lov för en så billig sorg! – sa bonden, miste hustrun.
74. Herre Jess! här ä folk förut – sa bonden, hörde svinen grymta.
75. Det gick an det inte var hästen – sa bonden, när hustrun dog.
76. Nu är de jag som ä herre – sa bonden, när hustrun dog.
77. Här fins rum för flera, sa bonden, ramlade i sjön.
78. Gift dig, så hoppar du så lagom, sa bonden till kalven.
79. Halt, skralt och kalt – sa bonden tappade peruken i kälkbacken.
80. Nog sköt jag rätt, men fågeln satt snett – sa bonden.
81. Tiden ilar – sa bond, åkte på järnväg.
82. Så skall det låta! – sa bonden, trampade i klaveret.
83. Nu skäms både jag och grålle – sa bonden, när prästen hälsade på honom.
84. Det var fan så fina streck kungl. hovrätten gör! – sa bonden
85. Liten hämnd är ändå hämnd – sa bonden, spottade på grannens gris.
86. Till förekommande av all säkerhet – sa bonden.
87. Det var starkt – sa bonden, drack skedvatten.
88. Korven är sur, sa bonden – åt gurkor.
89. Det går väl över – sa bonden, körde i sjön.
90. Att låta bli att dricka lärde jag henne, och hade hon levat längre skulle jag lärt henne av med att äta också, sa bonden om märren.
91. Hellre än någon tjuv skall ta dig, så kan jag väl ta dig själv – sa bonden, körde genom grinden där haspen satt lös.
92. Saliga äro de barmhärtiga – sa bonden, gav tiggaren en sup.
93. Hälften vore nog – sa bonden, när hustrun fick trillingar.
94. Jag har vänner i viken – sa bonden, föll i sjön.
95. Jag gör dem bara för ro skull – sa bond, gjorde årorna.
96. Det var en annan femma! – sa bonden, skrev en sjua.
97. Dä va lammungamat – sa bonden, kysste hustrun i mörkret, trodde det var pigan.
98. Här finns rum för fler – sa bonden, trillade i sjön.
99. Lycka till sjöss! – sa bonden, när han dränkte kattungarna.
100. Den vägen bär åt helvete – sa bonden om kyrkvägen.
101. Ger Gud mig pojkar, så ger han dem nog byxor – sa bonden när hustrun fick tvillingar tre år å rad.
102. Ingen kan veta var haren har sin gång – sa bonden, satte snaran i skorstenen.
103. Nu månde jag le – sa bonden, skrattade så, att pälsen sprack.
104. Det går över mitt förstånd – sa bonden, då vattnet steg honom över ändan.
105. Dä va dä jag trodde – sa bond, när yxan sjönk.
106. O Gud, vad silver! – sa bonden, fick se tenngjutareståndet.
107. Nog sköt jag rätt, men fågeln satt snett, sa bonden.
108. Mellan man äter och dricker, behöver en sova, för att må riktigt väl – sa skånebonden.
109. Hjo! – sa bond / bonden, fick se Gränna.
110. Jag har aldrig sett så dum människa, sa bonden till sin häst.
111. Det / Den går fäll inte av för hackor – sa bonden,tog till spaden.
112. Det, som mankerar i ena ändan, fallerar i den andra – sa bonden om timmerstocken.
113. Det hade jag inte trott – sa bonden, välte med lasset i diket.
114. Jag släpar min tid fram – sa bonden, hängde i tömmarna, när hästen skenade.
115. Jag tror det låter – sa bonden, trampa i klaveret.
116. Ingen skam att bjuda till – sa bonden, spände oxarna för kyrkan.
117. Ingen rädder här, sa bonden sprang för haren.
118. Tätt, tätt med tocke där! – sa bonden om suparna.
119. Det hade jag intet trott – sa bonden, välte med vagnen.
120. Här finns rum för flera, sa bonden – ramlade i sjön.
121. Här ska det gå i sken, sa bonden – spände hustrun för harven.
122. Var lugn, jag har lånat den! – sa bonden, tappa klockan i sjön.
123. Vad potatisen smakar skönt, när den är lagad på det här viset! – sa bonden, satte munnen till brännvinspannan.
124. Jag vet omet – sa bonden, när håret brann.
125. Det går väl över, sa bonden körde i sjön.
126. Det var rätt åt råttorna! – sa bonden, när ladan brann.
127. Skit till fisk! – sa bonden, när han fjälla grodan.
128. Hälften vore nog, sa bonden när hustrun fick trillingar.
129. Det gick an det var ingen ko – sa bonn, miste hustrun.
130. Här är det som skon klämmer – sa bonden, fastna i rävsaxen.
131. Får jag lov? – sa bonden, stal en stut.
132. Jag bryr mig inte, sa bonden när hunden bet honom i träbenet.
133. Gråt inte, gris, du har ingen själ – sa bonden, slaktade grisen.
134. Det vill jag aldrig ha nämnt – sa bonden, som stulit vantarna.
135. Vill du tiga, när du talar till mig! – sa bonden, till sin dräng.
136. Ingen rädder här, sa bonden, knöt näven i fickan.
137. Det blir väl fler stämmor – sa bonden, söp upp mantalspengarna.
138. Guds ord får man aldrig för mycket av, sa bonden, slog bibeln i skallen på gumman.
139. Jag märker det dryper – sa bonden om påkslängarna.
140. Den är riktigt ljuvlig – sa bonden om tobaken.
141. Dä änder – sa bond, sköt kråkor.
142. Bort, orena ande! – sa bonden, skakade byxorna.
143. Nu är det slut på det trettio-åriga kriget, sa bonden, då käringen dog.
144. Det var mig en god lättnad – sa bonden, när hustrun kom in på vatten och bröd.
145. Väl möjligt – sa bonden, blev kallad för tjuv.
146. Det är mörkt och mulet överallt – sa bonden, tittade i skåpet.
147. Hon är något härsklysten – sa bonden om skinkan.
148. Detta ger inte bröd, – sa bond, tröska på kvasten.
149. Jag köper två, så har jag även för nästa år – sa bonden om almanackorna.
150. Äta först, sa bonden – när bastun brann.
151. De ä lugna te ha – sa bond om manchetterna.
152. Det är starkt, sa bonden om tevattnet.
153. Så skulle ni ha det en gång om året! – sa bonden till råttorna, när han brände ned huset.
154. Du har lätt för att sjunga och betalar ingen skatt – sa bonden till lärkan.
155. Nej tack, de ä inte något att sitta på – sa bonden, när man bad bonom sitta ned, och han hade bråttom.
156. Gott att få någon klo – sa bonden, metade upp en groda.
157. Vad potäterna smakar gott när dom är lagade på det här viset, sa bonden, satte munnen till brännvinspannan.
158. Vi måste alla den vägen! – sa bonden, när suggan dog.
159. Tyckte la ja dä va klarinett – sa bonden, fick höra göken.
160. Nog känner jag var skon klämmer – sa bonden, satt fast i rävsaxen.
161. Amen, sa bonden, släppte sig efter maten
162. Själen är odödlig – sa bonden, sköt bom på gråsälen.
163. Det är mina tag! – sa bonden, när han såg oxen skubba sig.
164. Då får jag väl lägga min skärv med – sa bonden, lade en knapp i kollekten.
165. Ingen rädder här! – sa bonden, knöt näven i fickan.
166. Det är bra som det är – sa bonden, hade eld i håret.
167. Så skall man ta dem! – sa bonden, tog kräftorna med tårna.
168. Det låter – sa bonden, trampa i klaveret.
169. Man kan också få för mycket av det goda – sa bonden,
170. Se! se! hur han pinas – sa bonden, kastade ålen i sjön för att dränkas.
171. Det där lägger jag mig inte uti – sa bonden när kamraten föll i drankkaret.
172. Det är litet man får hålla sig väl med – sa bonden, plöjde med sporrar.
173. Upplysningen stiger – sa bonden, höjde lampan mot taket.
174. Nog förstår jag det – sa bonden på tillfrågan om vägen var lång.
175. Ingen vet var haren har sin gång, – sa bonden, satte snaran i skorsten.
176. Nu är det bäst att vända, för vägen spricker – sa bonden, när han kom till korsvägen.
177. Skada på mat! – sa bonden, hade uppkastningar på julaftonen.
178. Här ska det gå i sken – sa bonden, spände hustrun för harven.
179. I mig ska du alltid ha en far – sa bonden åt fölungen.
180. Är det något, så är det högst obetydligt – sa bonden, om klimatet i stallet.
181. Det går till en tid – sa bonden, körde i sjönpå midsommardagen.
182. Jesses vecka goa medkamenter detta va – sa bonden om brännvinet.
183. Det var fan, sa bonden, mötte biskopen.
184. Jag tror fan rider märrn – sa bonden, redna själv.
185. Jag blev helt supprenerad flat – sa bonden, skulle tala franska.
186. Det magen har, så har han – sa bonden, åt upp åtta dagars matsäck på en gång.
187. Tvi dig, så lik du är en människa! – sa bonden om markattan.
188. Det går ändå an, att det icke var en ko – sa bonden, miste hustrun.
189. Det där var ett bra spratt för vägglössen – sa bonden, då stugan brann.
190. Svin blir svin, hur man vänder sig – sa bonden, när han såg suggan äta upp sina grisar.
191. Svart på vitt, att han är en gudsman – sa bonden om prästen, som red på en vit häst.
192. Smakar mera – sa bonden om bröllopsnatten.
193. Det är för sent att stiga tidigt upp – sa bonden, när han vakna klockan elva.
194. Var detta rätta vägen? – sa bonden, körde i sjön.
195. Ho vet, var haren har sin gång – sa bond, satte snaran på taket.
196. Bäst tvätta sig hädanefter – sa bond, då hustrun fick ett negerbarn.
197. Det var inga vanliga löss – sa bonden, när han fick råttungar i kammen.
198. Vägen tryter – sa bonden, körde mot gärdesgården.
199. Den klokaste ger efter – sa bonden, gick undan för lokomotivet.
200. Den vägen ska vi alla – sa bonden, slakta grisen.
201. Hit ska vi alla om vi få leva och ha hälsan – sa bonden, gick på kyrkogården.
202. Den klokaste ger efter, sa bonden – gick undan för lokomotivet.
203. Fähunden är min bästa vän – sa bonden.
204. Jag skall gömma-dej-till-sist och klå dej, sa bonden.
205. Fan så konstigt, men bra att ha – sa bonden om ögonlocken.
206. Morgens medikamenter! – sa bonden, mötte apotekaren.
207. Ja, det tör jag göra – sa bonden, när man bad honom hälsa hem.
208. Nej tack, herr djävul, jag äter inte eld, sa bonden då sotarn bjöd honom en cigarr.
209. Hur lunkar du nu, Brunte? – sa bonden, red baklänges.
210. Kryddad mat är bäst – sa bonden, strödde snus i vällingen.
211. Pladask! – sa bonden, slog näven i grötfatet.
212. Hur många ä ni? – sa bonden, slogs med skuggan.
213. Hit ska vi alla om vi får leva och ha hälsan, sa bonden – gick på kyrkogården.
214. Guds fred, sa bonden när han kom i kyrkan.
215. Det var fan – sa bonden, mötte biskopen.
216. Det går så länge det går – sa bonden, försökte laga fickuret.
217. Ingen säkerhet i stan – sa bonden, fick en örfil vid tullbommen.
218. Det är årsens tid – sa bonden, sådde ärterna i snön.
219. Ja tocken köld är inte varmare – sa bond, när man klagade över kylan.
220. Skit till fisk, sa bonden – när han fjälla grodan.
221. Skynda långsamt – sa bonden, när han åt välling med syl.